Försvinner diagnosen bara för att man har hittat hjälpmedel som underlättar?

Igår var vi på ett möte med bup igen. Sista veckan kvar av semestern och möten har redan börjat komma tillbaka.

Jag har börjat reagera lite på vad dom säger och antyder om och om igen på bup.

"Vi brukar försöka hålla oss ifrån att sätta diagnos så länge som möjligt eftersom det oftast medför så många hinder i livet senare om man har diagnoser på papper"

"Så länge dom klarar sig med en viss annorlunda bemötande med viss anpassning och allt fungerar någorlunda bra så behövs ingen diagnos."

Jag känner mig lite kränkt av de orden faktiskt. Skulle ngn säga så till en person utan ben. Ja vi skriver inte ner i journalerna eller intygar att du är utan ben eftersom du nu har fått en rullstol och klarar dig med en viss anpassning någorlunda bra i alla fall. Det kan ju skapa onödiga problem i framtiden om det står i papperna att du inte har ben så vi håller oss borta ifrån det så långt som möjligt.

Det känns bara som en föråldrad syn där man tror att handikapp är ngt att skämmas för som man borde gömma för omvärlden.

Det känns som om psykologen på bup själv har fördomar om dessa diagnoser. Varför skulle det ligga barnet i fatet att de problem som dom har står i deras papper som diagnos? För så fort den speciella behandlingen/bemötandet försvinner så klarar sig ju inte barnet.

Försvinner diagnosen bara för att man har hittat hjälpmedel som underlättar för personen? Vad händer i så fall när de kommer till situationer där det krävs att de måste behandlas lika som alla andra? Du har ju ingen diagnos så varför ska vi behöva göra extra insatser för att hjäpa dig!? För att få hjälp i detta samhället måste man ha diagnoser på papper. Jag känner mig otroligt kränkt att personerna som ska hjälpa mitt barn har en sådan inställning till diagnoserna.

2 kommentarer:

Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma sa...

Kan det inte vara så att de inte är helt säkra på diagnosen ännu i och med att han är så liten? Och då vill de gärna undvika så de inte sätter fel diagnos? Tror nämligen det är lättare att sätta fel diagnos då många har drag av Aspbergers, men det betyder inte att man har diagnosen för det.

Går annars själv på BUP på utredning och det tar tid. Vi har hållit på ett år nu och än har de inte träffat mitt barn ens. Men hjälp och tips har vi fått mängder av och vi har haft möte med skolor. Känns som det bara är möten och man inte kommer någon vart. En del har visserligen hjälpt av de tips vi fått, men alla råd man får är inte helt lätta att alltid praktisera i verkligheten när man väl står där.

Hur som helst hoppas det löser sig och om han nu har Aspbergers att ni snart får det på papper med.

Undertiden får ni behandla det som Aspbergers och göra det bästa för honom och det tycker jag ni verkar göra. Men förstår att det är jobbigt. Tycker själv det är apjobbigt att hela tiden tänka om och sätta mig i hur mitt barn tänker och än så länge lutar det åt just Aspbergers.

Anonym sa...

Tror dock att de syftar på att om de sätter en diagnos nu som sedan visar sig/ misstänks vara felaktig om något år så lär det nog vara lika djävligt att försöka övertyga dem om att det nog är något annat än det som en gång diagnostiserats. Du har ju redan fått en utredning en gång som pekade på denna diagnos, varför skulle det helt plötsligt vara ågot annat?

Husdjur Blogglista.se Bloggar av mammor och gravida