vi behöver utbilda våra läkare om patienter med npf problematik

I Sverige behöver vi utbilda våra läkare i hur barn med npf problematik kan reagera i läkar situationer. Idag fick jag det dummaste samtalet på länge från en doktor som vi träffade både i fredags och i måndags. Hon skulle ringa för att meddela hur några blodprovs resultat såg ut.

Det slutade istället med hundra frågor om vi behöver hjälp med att prata med psykolog, om barnen kanske behöver få prata av sig hos en psykolog, frågor kring våra misstankar om adhd diagnos, "Jaha så skolan anser inte att det finns problem" hm, behöver ni kanske hjälp från socialtjänsten??

Öh, ursäkta men vi informerade faktiskt läkaren om att barnen redan är inskriven på bup dvs barn och ungdoms psykiatrin, skulle barnen haft behov av att prata av sig med en psykolog så hade barnet redan fått det erbjudandet därifrån för länge sedan. Sedan så kan man inte prata bort adhd problematiken bara med samtal hos en psykolog då man är 5 och 6 år. Det går inte än hur gammal man är för den delen. Det är miljön runt en som måste anpassas efter deras speciella behov inget annat. (Än om kognitiv beteendevetenskap har hjälpt många att förstå sitt beteende bättre.) Nej vi föräldrar behöver absolut inte prata av oss hos ngn psykolog det vi behöver är läkare som förstår sig på dessa barns problematik och kan bemöta dom på rätt sätt. Sedan så informerade vi även läkaren under besöken vi hade där innan telefonsamtalet om att barnet är jätte rädd för läkare och läkarbesök. Att då läkaren nämner att det måste göras ytterligare ett nytt blodprov under själva läkarbesöket gör ju inte saken lättare för ett barn som får panikångest för att göra det.

Självklart är det kaos i läkar rummet då. Man kan inte ens begära ngt annat av ett barn som är så fruktansvärt rädd och som får en sådan sjuk panikångest och rädsla. Sedan jobbade vi precis som man ska med barnen ifråga. Delade dom och gick ut i omgångar hos läkaren med barnen. Försökte lugna barnet som var rädd och inte visste vad den skulle göra med alla sina känslor. Samtidigt som vi inte ville förstora upp ngt i barnets beteende som skulle ge det ännu mer ångest. Främst då för att vi skulle förbereda barnet för ngt som det tror att det skulle dö av.

Jag satt i 15 minuter under trappen i källaren på vårdcentralen där barnet skrek efter läkarbesöket och grinade i panik och berättade hur rädd den var. 15 minuter för att lyckas få på ett emla plåster på armen för barnet visste vad det innebar att ta på sig det. 15 minuter intryckta längst in under betongtrapporna med övertalning, tröstande, peppning och mutande.

Tänk om läkarna kunde ha lite mer kunskap i hur dessa patienter fungerar så att de kunde förstå dom och möta även dessa patienter och dess föräldrar på rätt sätt. Tänk om vi redan hade haft diagnos på barnet då hade vi inte blivit misstrodda, fått dumma frågor och blivit förnedrade med en massa idiotiska frågor som inte hade med ngt alls av vårat besök där.

Varför ska man sätta stämplar på folk som har bokstavs problematik genom att ge dom diagnoser? Ja ett enkelt svar är att få slippa sådana här idiotiska samtal från läkare, skolpersonal, grannar eller ja vad fasiken det nu än är. Att få slippa få förklara, berätta, bli misstrodd om och om igen.

Nä vi behöver verkligen utbilda våra läkare att det inte hjälper npf barn att prata av sig hos en psykolog för att bli av med sin problematik.

Läkarbesöken och testerna resulterade i alla fall till 2 olika remisser till barnmottagningen för båda barnen. Mest pga läkarens oro att ge medicin då det kan finnas npf problematik hos barnen. Ja, ja varför inte köra igång med alla läkarbesök nu igen, då det äntligen har börjat lugna ner sig igen på den biten!?

Inga kommentarer:

Husdjur Blogglista.se Bloggar av mammor och gravida