Hur mycket skit från okunniga föräldrar ska dessa utsatta barn få ta?

Nu är jag less, detta problem handlar verkligen inte om uppfostran!

http://www.newsner.com/2015/12/claudias-ord-om-att-foeraeldrar-maaste-ta-ansvar-foer-sina-barns-uppfostran-hyllas-av-tusentals/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21949346.ab

I dagens samhälle finns det oerhört många barn och ungdomar som mår dåligt. Detta beror på väldigt många olika anledningar.

För det första ser inte samhället ut som det gjorde på 70 eller 80 talet. Barnen har faktiskt enligt min åsikt mycket högre krav än vad vi vuxna hade under våra skolår. Barnen ska inte bara klara av att lära sig saker dom måste kunna arbeta självständigt på en helt annan nivå än på våran tid i skolan. Många barn klarar inte av detta! Det är inte fel att erkänna att vi är olika vi föds med helt olika förutsättningar och förmågor. Så ytterligare en gång ALLA barn klarar inte av detta!

Glöm inte heller att det är en skola idag som ska inkludera alla barn. Alla måste kunna lära sig efter en viss modell för kan du inte det så slås dina fötter bort ganska fort. När jag var ung och gick i skolan så kunde de oroliga/speciella barnen gå undan till specialpedagogen och få jobba i mindre grupper. Detta existerar inte idag. Det finns föräldrar som kämpar för att deras barn ska få de extra resurser som var självklara på den tiden men som vägras ges idag. Idag måste alla kunna vara i klassrummet och jobba dessutom med betydligt större klasser än på våran tid. Antalet vuxna spelar ju ingen roll utan det viktiga här är ju att barngrupperna blir för stora och att många barn har svårt att ha undervisning i en sådan miljö.

Vi har en skola som förutom den förändringen möter nya utmaningar så som tex, invandring, vi har ökade klyftor i samhället m.m. Barn och ungdomar som har ett förflutet som har varit så hemskt att de  har flytt sitt land och sin trygghet, barn som sett andra dö, vad har dessa barn för bagage med sig? Hur mår dessa barn? Alla dessa barn med alla olika kulturer och sätt att leva på gör att skolan faktiskt inte går att jämföra med skolan under 70 eller 80 talet för det samhället existerar inte längre.

Dessa barns och ungdomars problem och möjligen utåtagerande beteende som är en följd av deras problem (glöm inte att många barn vänder det inåt istället och skadar sig själv på olika sätt vilket är ett minst lika stort problem) detta löser du inte  genom att peka finger på föräldrar medans du skyller på deras uppfostran hemifrån.

Det krävs och behövs helt andra typer av insatser och stöd för att hjälpa dessa barn och ungdomar.

Allt oftare har det börjat delas sådana här dumma inlägg från "duktiga" mammor och pappor som är så stolta över sin egen kompetens om barnuppfostran som oftast grundar sig i kommentar som "jag är själv förälder så jag vet". "JAG" har minsann fostrat vårt barn till en fin och trevlig individ. Hipp hurra för mig!

Självklart finns det föräldrar som uppfostrar barnen fel men denna grupp må få vara så extremt liten att det knappast skulle påverka ett helt samhälles skolmiljö så att dessa problem skulle existera i den utsträckning som det gör idag. Istället för uppfostran ska man i första hand se på andra orsaker i barnens och ungdomarnas miljö som skapar dessa problem som beskrivs i dessa artiklar.

Att skylla på uppfostran är helt klart att göra det enkelt för sig som vuxen. Är det kanske ett sätt att distansera sig från problemet, ett sätt att få känna att man själv inte har något ansvar till problemet!? Det klassiska sättet att snabbt hitta en hackkyckling som man kan skylla alla problemen på? "Jag har minsann skött min bit så nu får ni andra fixa detta för det är ohållbart och mitt barn drabbas!"

Problem i skolan och samhället är antagligen inte "någons" fel utan beror på vilket samhälle vi har och hur mycket resurser vi vill lägga på de personerna som behöver hjälp och stöd och hur stora skillnader vi tycker är ok mellan folk och folk i vårt samhälle.

Stress, utanförskap, dålig självkänsla är betydligt bättre områden att jobba med om man ska komma åt problem som beskrivs i alla dessa artiklar. Inte uppfostran!

Även att på ett bra sätt fånga upp och hjälpa eventuella diagnoser tidigt under barnens år är otroligt viktigt. Den här punkten fungerar inte bra alls idag. Av egen erfarenhet VET jag att barn får må dåligt väldigt länge innan några diagnoser sätts vilket medför dålig självkänsla och utanförskap. Sedan i många fall får de inte tillräckligt med stöd och hjälp inom dagens skola för att kunna bli så duktiga de annars har möjlighet till. Barnet kanske skulle kunna få högsta betyg i många ämnen men extra hjälp sätts med lite tur in så barnen klarar av målen som krävs för enbart godkänt. Att vuxenvärlden sviker här har inte med uppfostran att göra utan det säger ju mer om samhällets syn på vem som är värd att satsa på.

Löser man dessa problem och skapar en trygghet för barnen, ger dom en framtids tro. Ja, då löser sig nog uppfostran också av sig själv!

För en person som i grunden mår bra och är trygg prioriterar oftast andra saker än att slåss i klassrummet och andra utåtagerande beteenden i sin vardag.

Är det något jag har riktigt lärt mig i och med mina barns funktionsnedsättningar så är det att livet är inte svart och vitt. Allas barn fungerar inte lika. Vi är alla olika individer med olika förmågor.

Ska man prata om att uppfostra någon så borde det vara alla dessa föräldrar som spyr galla på andra föräldrar, utan att veta vad som ligger bakom problemen. Alla dessa föräldrar som anser sig vara proffs på barnuppfostran som förenklar världens problem i något så enkelt som ouppfostrad och väluppfostrad. Dessa människor ser snarare ut att ha brist i sin egen uppfostran som tror sig ha rätt att nedvärdera andra föräldrars uppfostran genom att enbart ha sett dessa barn en pluttig stund på en restaurang eller en skoldag.

Inga kommentarer:

Husdjur Blogglista.se Bloggar av mammor och gravida