så less man blir på skolan - hemmasittare

Nu är det länge sedan jag bloggade och det finns en anledning till det. Vi kämpar för ett av våra barns framtid och välmående mot en skola som har skygglappar som är tjockare än Antarktis is.

Den 9:de Maj skrev jag detta inlägg på facebook

"Gud så less man blir på skolan och hur den fungerar idag. Här har man kämpat i över 2 år för att få skolan att förstå att barnet har extra jobbigt och inte orkar med som andra. Vi kämpar för att de ska anpassa så det inte ska bli för mycket krav och stress. Skolan vägrar lyssna och ställer sig istället frågandes om barnet har regler och rutiner i hemmet. Vi fortsätter kämpa och förklara att detta är ett barn som blir så slut av skolan och av fritids så han orkar inte med mer och bryter ihop hemma.
"Det som händer hemma kan vi inte ta hänsyn till" får vi bara till svar.
Skolan måste se problemet själva annars kan det ju bara vara föräldrarna som hittar på eller dom som jobbar/gör fel med barnet. "Han fungerar ju här i skolan". Gud vad less jag är på den meningen. Så sjukt spy less.
Så vad blir resultatet. Två bittra, besvikna och super trötta föräldrar som kämpat för sitt barn i flera år. För att barnet ska få slippa bryta ihop totalt i skolan innan hjälpen och anpassningen kommer. Nu har vi ett barn som bryter ihop så pass mycket att han skriker varje morgon före skolan att han vägrar gå dit. Han hatar skolan. Han vill inte!!! Det är ett under att jag får han till skolan överhuvudtaget. Jag provar allt locka, belöning, hota, vara bestämd, förklara att det är en lag att barnen måste vara i skolan, visa förståelse, fråga, pratar... Till slut går han efter en mycket lång kamp hemma. Idag efter en sådan lång, lång kamp hemma så bröt han ihop i kapprummet på skolan så fort vi kom dit. Med darrande röst och nära till gråt säger han tyst "jag vill inte". Sedan springer han in på närmaste toalett och låser dörren. Där sitter han i över en timme i sin ensamhet. Jag väntar inne på fritids medans en pedagog försöker prata med honom och locka ut honom i flera omgångar. Inget hjälper. Jag tänker för mig själv "varför måste det gå så här långt innan barnet får hjälp" Hur mycket längre måste det gå" "Hur djupt ska ett barn behöva sjunka innan ni lyssnar, till botten?". En timme sitter jag på fritids och väntar tills pedagogen föreslår att jag ska gå hem och vänta istället. Hon berättar att hon ringer upp senare för att berätta hur det har gått säger hon. Det är nu 3 timmar sedan och jag har ännu inte hört något från skolan.
Detta är ett barn som är sju år. Han går sitt första år i skolan och han borde tycka att skolan är jätte roligt. Hur ska det gå för ett barn som redan i ettan är så trött på skolan att han känner att han inte orkar gå dit. Som försöker övertala föräldrarna att han visst kan vara hemma själv en hel dag. "Jag kan ju äta fil mamma". Detta är en 7 årig pojke som redan idag är sjukskriven 25% från fritids pga sina problem med att hantera för många förändringar med öppningsavdelningar och ordinarie avdelningar. En sjukskrivning eftersom skolan inte kan anpassa då det inte finns tillräckligt stora problem som syns där eller tillräckligt med resurser. Varför kan inte skolan lyssna i tid för? Hur ska jag nu få detta barn att gå till skolan imorgon efter dagens misslyckande?"

Efter denna händelse så har vi: 
  • fortfarande en pojke om hatar skolan. Han skrek pga ångest senast ikväll upprepade gånger innan han skulle sova att han inte vill till skolan imorgon. 
  • begärt ett möte med skolan för att vi ville ha ett samarbete med dom för att hitta en bra lösning för barnet. Inställda på att nu måste vi få hjälp, nu har dom ju faktiskt sett barnet att det inte vill och alltså inte bara hört oss föräldrar säga att han inte vill till skolan. Vi belyste att vi anser det vara viktigt med ett bra avslut på ettan så det blir lättare en bra start på tvåan. Skolan svarar oss genom att ge oss ett papper att fylla i hur barnet sover. Vi svarar dom med att visst vi kan fylla i det om dom vill men sömnen har redan kollats på BUP och att han har fått ett tyngdtäcke och att BUP inte anser att barnet är i behov av medicin mot sömnproblem. Vi nämner också att han faktiskt sover mer nu än under vinterhalvåret då han trivdes bättre i skolan. Skolan svarar med att ja då kanske inte ni behöver fylla i det här. Det känns ju onödigt då, säger dom. Vidare så vill dom att barnet pga sina problem som språkstörningen orsakat i svenskan att han ska gå om ettan eftersom då får barnet en chans att komma i kapp dom andra. Detta utan att sätta in ngn bättre eller nya resurser till barnet. Vilket så klart knappast skulle leda till några bättre resultat för barnet eftersom det är en störning och inte bara en omognad det beror på. När vi sedan ville diskutera möjliga orsaker till att barnet inte ville gå till skolan tystades vi enbart ner direkt av rektorn. Får dessutom höra av en av pedagogerna att "ja det var första gången som vi har sett ngt negativt från barnets sida då denne låste in sig på toaletten, annars har vi inte sett ngt alls att barnet inte vill till skolan" BEHÖVER JAG SÄGA ATT JAG VAR HELT FÖRTVIVLAD EFTER DETTA MÖTE!?
  • Så vi kollade upp hos andra föräldrar med barn som har olika typer av språkstörningar om det är bra att gå om ett år för dessa barn för att komma ifatt. Svaren var enhälligt: NEJ! ABSOLUT INTE! Vidare frågar jag dom som jobbar med barn som har läs och skrivsvårigheter/dyslexi/språkstörning ovanför rektorerna. Alltså personal specialiserade på dessa svårigheter från skolans sida. Svaren från dom var också enhälliga: NEJ, absolut inte. Dessa barn ska inte gå om. Dom som vill det gör det bara pga okunskap.
  • Vi tog ett viktigt beslut efter mötet och dessa efterforskningar. Eftersom både rektor och specialpedagog vägrar hjälpa vårat barn och då båda har så dålig kunskap kring barnets diagnoser och vad det behöver för att må bra och utvecklas i skolan så måste vi sluta tjata och tjata där och istället byta skola där barnet kan få rätt hjälp. Vårat barn har inte tid att vänta ut att skolan ska fatta.
  • Vi har sökt en specialskola för barn med språkstörningar och hoppas för allt i livet att barnet kommer in. Håll tummarna snälla ni.
  • Vi har fått tag på en lägenhet på andra sidan stan och vi har beslutat oss för ifall att barnet inte kommer in på specialskolan så byter vi till en annan i alla fall. Vi är helt enkelt less på att tjata om samma sak som för 2 år sedan till en skola om vägrar lyssna.
Jag är så otroligt ledsen att det ska behöva gå så långt men vi är tvungen att göra detta för barnets skull. Vi lämnar efter oss många fina kompisar till barnen och ett otroligt fint och bra bostadsområde. Mitt hjärta bokstavligen gråter för att mitt barns röst vägras lyssna på av skolan. Detta bara för att det är en mamma som vidare befordrar det som barnet säger hemma istället för att barnet faktiskt själv klarar av att visa och berätta om det på skolan till pedagogerna själv. 

Till er på skolan om ni skulle råka läsa detta:
Varför skulle föräldrarna ljuga? Nu får ni verkligen skärpa er. Ni är skyldiga mitt barn en stor ursäkt för hur ni har skött denna sak. Visst vet ni att det är just detta scenario vi har kämpat så hårt för att undvika att komma till under dessa 2 år då vi har tjatat om att han inte orkar med och är för trött efter förskolans och skolans dagar. Att ge oss ett pappersark för att fylla i barnets sovtimmar efter allt vi har kämpat och försökt samarbeta med er är ett stort slag i ansiktet på oss föräldrar. Ni rent av idiotförklarar oss med det pappersarket. Vill ni veta en sak? Vi är verkligen inte dumma i huvudet! Jag önskar inte ens min värsta fiende att bli bemötta med den ignorans som vi har blivit. Jag hoppa verkligen ni har lärt er ngt av detta så ni inte gör om samma sak igen. Än om jag inte tror det på långa vägar.

Jo man kan faktiskt lyssna på vad en förälder berättar om sitt barn och ta med det i beräkningen som fakta, speciellt då det har varit så i flera år. Denna texten skulle jag ha kunnat skriva till er HUR SVÅRT KAN DET VARA?  Allt stämmer in på mitt barn och det har pågått i mer än 2 år och ni fattar/lyssnar fortfarande inte!

Det behövs en förändring i skolan!

Inga kommentarer:

Husdjur Blogglista.se Bloggar av mammor och gravida