jag ångrar inget av våra impulsiva val kring flytten

Inte ens en månad har gått sedan skolstarten för pojken min.

Under den här tiden har han hunnit med att gilla skolstarten, fått en svacka med hata skolan och gallskrikit och slagits på vägen till skolan till att få känna att det här fixade vi och få känna sig mindre stressad över att gå på morgonen igen.

Skolan som är liten, och antagligen med mindre resurser än den kommunala, en skola som inte har rätt till den kommunala kunskapsbanken så som elevhälsan, specialpedagoger och talpedagoger osv. Den skolan har på mindre än en månad faktiskt varit mer lyhörda, tagit till sig av det vi förmedlar om pojkens känslor, tagit fram betydligt bättre hjälpmedel och verkar förstå problematiken betydligt bättre än den förra skolan.

Han mår så pass mycket bättre att vi trots fortfarande gnäll om skolan på morgonen ser en oerhörd stor skillnad. Vi har fått en liten ny pojke hemma som faktiskt klarar av lite mer av allt det där som brukar vara jobbigt hemma efter en skoldag. Aldrig att han är så trött nu att han är svår att få hem. Han är lugn och fin, som den underbara pojken han faktiskt är. Hämtningarna fungerar super bra och det är pga att skolan klarar av att förstå att det som händer under dagen på skolan gör honom trött och att han kan behöva återhämta sig mellan varven.

Visst det kan bli fler svackor. Det tror jag absolut men så länge man har ett samarbete med skolan där dom inte bara idiotförklarar en och gör en massa antaganden om problematiken istället för att lyssna på föräldrarna så tror jag att detta kommer att bli så bra för pojken  min.

Den hjälp han fått

*Ipad med hörlurar som läser texten för honom. Han kan jobba i sitt eget tempo och slipper be om hjälp, slipper sitta och vänta på att få hjälp, han hinner inte få tråkigt pga att han inte kan jobba i den takt han vill.

*Ett rum med lite roliga saker dit han får gå under lektionstid ifall att han känner att han behöver vila sig ifrån de yttre intrycken och kraven ett tag. Att bara ha vetskapen att det finns den möjligheten skapar en trygghet som sänker hans ångest och oro.

*Det räcker att jag nämner för skolan att han uttrycker att läsningen är tråkig och jobbig så får jag responsen direkt: Vi kanske skulle skaffa Legimus vilket är ett hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter där dom får låna ner böcker till padda eller mobil och lyssna på dem. Då kan man lyssna på ljudbok på lässtunderna. Då går det även att se på bilder till och läsa med på skärmen. Helt perfekt! Precis det som skulle kunna väcka intresset och få läsningen rolig igen.

Jag är inte arg eller irriterad på hans gamla fröken. Jag tror hon är jätte duktig bara hon får rätt hjälp från dom som borde kunna denna problematik. Dvs specialpedagogen och rektorn. Jag vette tusan vad de höll på med på den gamla skolan. Visst kan man komma långt med att låta bra och duktig när man pratar men då det kommer till ett barn som aldrig får den hjälp och stöd som det behöver då försvinner inte problemet bara för att man kan tala för sig. Den gamla skolan trodde att problemet i barnets start på hemmasittande och trötthet av skolan berodde på dålig nattsömn och ger oss föräldrar ett sovschema som man ska fylla i.

Istället för att se att det är detta föräldrarna har tjatat om i över 1,5 år att pojken inte orkar med (för)skolan och kraven. Att han brakar ihop så fort föräldrarna hämtar honom och mår dåligt under kvällarna pga skolans krav. Att det måste ske förändringar i skolan för att lätta på hans ångest och trötthet. Nä, istället tar rektorn beslutet att i första hand anta att hans startande problem med hemmasittande beror helt plötsligt på att han sover dåligt? Att diskutera hjälpmedel i klassrummet viftas bara bort och funderar kring att kanske låta honom gå om ett år trots att han på tester visat hög IQ nivå istället för att diskutera och vara lyhörda med oss föräldrar. Ingen tanke på att om dom ger stöd i hans funktionsnedsättning så kanske det löser sig!? Inget samarbete alls verkar vara eftertraktat. Kommunikations problem på hög nivå.

Ja, jag är så glad och lycklig över vårat beslut att så impulsivt flytta och byta skola för pojken. Det har redan skett stora förändringar och jag inser att vi borde ha gjort detta för länge sedan. Att ha en skola som är lyhörd och samarbetar med hemmet är A och O när barnet har en funktionsnedsättning. Man ska aldrig sluta kämpa men ibland så är det inte värt att stånga sig blodig bara för att lära andra att dom har fel. Då är det bättre att gå vidare och låta andra som redan kan saken eller i alla fall dom som är villiga att lära sig om saken ta över ansvaret.

4 kommentarer:

Stugan på fjället sa...

Vad skönt att det löst sig för er😀

Annika sa...

Så härligt, hoppas att det håller i sig. Jag håller tummarna för det. Kram Annika

Anonym sa...

��

/Camilla

Anonym sa...

Blev visst frågetecken istället för hjärta..
Blev så glad av din text.
Härligt när de SER barnet och försöker bemöta på bra sätt!

/Camilla

Husdjur Blogglista.se Bloggar av mammor och gravida